Page 111

- Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten

KLOCKAN FYRA PA NATTEN 99

hälsade. Hon var stor och kraftig. En åtsittande

blus, bredaxlad — och vilket bröst!...

Oss emellan sagt, vet ni, så kunde jag inte sova på

många nätter efteråt. Där bakom väggen, bara två

tum från mig, låg en sådan fin kvinna... med sådana

skuldror. Nåja. Men hon hade kortklippt hår. Det

kan jag inte med.

Knappt hade jag slagit mig ned, förrän hon tog

fram cigarretter, tände en och bjöd mig också.

— Röker ni?

— Nej, sade jag, jag röker inte. Har aldrig lärt

mig det.

— Låt oss dricka te då. Det är så tråkigt i dag.

Jag har inte ens lust att läsa.

Då hon började röka, tyckte jag inte alls om

henne. Jag tycker överhuvudtaget inte om rökare. Se

bara, vilket egenkärt tryne karlarna får, när de

sticker en cigarr mellan tänderna. När en gris är

belåten, slår den knorr på svansen, när en rökare

är det, bolmar han! Men om en kvinna röker —

det är hemskt.

En rökande kvinna, vet ni, det är en lättsinnig

kvinna. Hon har knäckts på något sätt, det fattas

henne något. Eller också är hon alldeles tokig —

leker kärlek till höger och vänster, eller är hon...

i vilket fall som helst är det ett farligt symtom.

Så fort jag fick se henne röka, förstod jag, att det

var riskabelt.

Vi började dricka te. Jag såg mig omkring. På

bordet stod ett fotografi av en militär och strax bred-