Page 136

- Leonid Leonov: Handen i fönstret

är fäderneslandets försvarare! Tre medaljer har jag

och ett tapperhetskors.

Aristarch svarade honom:

— Fäderneslandet ger vi fan i, men medaljerna

kan du sälja, om de är av silver, och dricka för vår

välgång!

Några gamla käringar trängde sig på oss. Vi

blev också av med dem på samma sätt. Vad kan

man ha för nöje av sådana gamla gummor.

Plötsligt kom två kvinnor fram till oss — det var säkert

judinnor. Modern hade en svag mustasch, men annars

inte illa. Och dottern — en svart, mycket behaglig

flicka, spänstig som en fjäder. Näsan var lite böjd.

Just då gick månen upp, så att jag kunde se dem

mycket bra. De hade ingenting särskilt med sig,

modern bar ett knyte och dottern ett sådant där

fodral.

— Låt oss fara med till nästa station, bad de

två kvinnorna och nämnde en stad.

Jag stod där och kliade mig på bröstet. Den yngre

tycktes fälla Aristarch i smaken.

— Kryp in, kryp in! sade han. Det luktar hästar

här hos oss, men vår salongsvagn far i stället utan

avbrott, och så är det varmt också.

Han öppnade dörren på vid gavel och släppte ut

hela värmen. Jag gick fram till honom:

— Varför bestämmer du saken så där på egen

hand? Det ska vi bestämma tillsammans!

Aristarch blinkade åt mig:

— Ni kommer nog att bli nöjda, bråka bara inte!

Och han drog själv upp kvinnorna i vagnen,