Page 140

- Leonid Leonov: Handen i fönstret

— En förståndig flicka, och ni var förstås arga,

hånade Suponjev och hällde smält flott i gröten.

— Pojken hoppade väl av? frågade Prochor

Stafejev efter en stund.

— Ja, han hoppade av! utropade Juda föraktfullt,

och det ryckte missnöjt i mungipan.

I grenarna borta i skogsbrynet skrek en nattfågel.

Det var något i fågelns skrik, som tvingade männen

att hårdare pressa samman ögonbrynen och mera

uppmärksamt betrakta de obetydliga punkter, som

deras blickar händelsevis föllo på.

— Gröten är färdig! utropade kocken och slickade

den av välluktande ånga rykande sleven.