Page 146

- Vladimir Lidin: En människoson

134 VLADIMIR LIDIN

eller en kostromar. En sådan hund har ni nytta

av, och den väcker människornas högaktning, men

vad har ni för glädje av en sådan här hund. Om den

också skulle växa upp, det kräket, vad har den för

värde?

Skvorez hörde på Tverdik och tog tillbaka valpen.

— Om man räddar en sådan här hund, så blir den

mycket fäst vid en. En sådan hund blir som en

människa. Den förstår, att ingen behöver den, då den

är så ensam och vämjelig. En dyrbar hund däremot,

den tycker alla om — det förstår den själv.

Fnysande gick Tverdik ned i sin fuktiga källare

ooh hämtade medicin åt valpen. Ibland klarade sig

nog någon valp, men för det mesta var Skvorez

tvungen — sedan han outtröttligt vårdat kräket —att

bära bort det i en tygbit ut på fältet, gräva med det

under stäppgräset och åter igen begråta en

bortgången vän. Under sådana dagar var Skvorez dyster

till sinnes och lovade sig att aldrig mer ta hand om

någon av sina plågoandar. Men nästa dag hittade

han åter en liten, av olyckan sönderfrätt stackare

med syrenögon och bar hem den, förtörna|d på sig

själv. Där lades den på samma plats, där gårdagens

valp legat, och plågorna började åter för Skvorez.;J

Det hände för resten en gång något i Skvorez’

liv, som gjorde honom nedstämd i hela tre dagar,

men sedan hämtade han sig och beslöt att något

sådant aldrig mer skulle få inträffa.

En gång kom den föräldralösa Varja från grann*

huset ner till honom. Varja tjänade hos sadelmakaren

och hade ett blekt ansikte. Hon beställde ett par goda