Page 152

- Vladimir Lidin: En människoson

140 VLADIMIR LIDIN

tillbaka utan pengar och utan fotogen. Skvorez

frågade:

— Var har du varit? Har du köpt fotogen?

Grisjka klädde långsamt av sig och svarade inte.

Skvorez frågade honom ännu en gång, och Grisjka

sade dystert:

— Jag har inte köpt något.

Teg en stund, tillade sedan:

.! *"-" Jag har tappat pengarna.

Tigande kröp han upp på ugnen och låg där

hela kvällen. Han steg först ned, när maten var

färdig, åt så mycket han orkade och kröp åter upp.

Ljubasjka, som sprungit ned för att prata bort en

stund, ryckte på sin vassa näsa och sade:

— Har du skaffat dig ett sådant odjur i stället för

kattorna? Ett riktigt skogsdjur.

Skvorez såg på henne över glasögonen och svarade

mycket allvarligt:

— Det är inget djur, utan en människoson. :

På morgonen gick han till fältskären med Grisjka.

Fältskären klippte pojkens hår och smörjde in hans

huvud med salva.

Som alla pojkar tyckte Grisjka om att plåga

djur. Han pinade och torterade dem utan illvilja,

bara därför att det fanns varelser, som han kunde

göra illa, utan att de förmådde sätta sig till

motvärn. Och hela dagarna pinades Skvorez av att se

sina djur plågas. De gömde sig under sängen och

skällde därifrån med barnsliga, förtvivlade röster.

Skvorez sade till Grisjka:

— Varför plågar du de stackarna, ditt odjur?