Page 171

- Boris Pilnjak: Godset Belokonsk

GODSET BELOKONSK 159

han till ordförande i fattigkommittén. Han bosatte

sig i ett av furstens uthus, tog på sig sin broders

soldatrock, stack en revolver i gördeln.

Någon gång hälsade han på hemma.

Hans hustru tog surmulet emot honom. Hennes

armbågar gingo fram och tillbaka, hon fick plötsligt

något att skaffa vid ugnen. Ovanpå ugnen sutto

barnen, i vrån grymtade grisarna. Pärtstickan osade.

— Du vill väl inte längre äta med oss, sen du

vant dig vid herrskapsköket? Har ju själv blivit en

herreman nu!

Han svarade henne inte, satt på bänken under

ikonerna.

— Titta bara på folket, du har att göra med! De

är ju alla våra motståndare, odågor och lättingar.

— Tig, din gås! Prata inte om saker, som du

ändå inte begriper!

— Mig skäms du för, håller dig undan.

— Kom då dit, så lever vi tillsammans där!

— Dit går jag aldrig med.

— Din dumma gås!

— Att skälla på en, det tycks du redan ha lärt

dig... Här har du ’mat! Men det smakar dig väl

inte längre efter de fina fläskstekarna på godset?

Han hade verkligen redan ätit — och just

fläskstek. Hon hade gissat rätt.

Han fnyste:

— Du är och förblir en gås!

Han hade kommit för att tala om jordbruket med

henne, dryfta de husliga angelägenheterna. Nu gick