Page 174

- Boris Pilnjak: Godset Belokonsk

62 BORIS PILNJAK

de andra uppmärksamma på att den bara hade en

visare. Ingen av dem visste, att de gamla

Kulvadin-uren aldrig hade mer än en visare, som bara

flyttade sig framåt var femte minut — kanske därför

att man inte snålade på minuterna i den gamla

goda tiden. Någon lade märke till att klockan kunde

tas ur fodralet, och så befallde Ivan Koloturov:

— Ta klockan ur lådan. Säg åt snickaren, att

han ska göra en list på den, så blir det ett litet bra

skåp för kansliet... Och se upp med stövlarna,

dra inte in fullt med smörja igen!

På kvällen kom en bondkvinna störtande. I byn

hade en sorglig händelse tilldragit sig: natten förut

hade en flicka våldtagits, men man visste inte, om

det varit en bonde från byn eller någon av de

hungrande moskvaborna.

Bondkvinnan beskyllde medlemmarna i

fattigkommittén för det nesliga dådet. Hon stod framför

fönstret och skrek ut sina smädelser med gäll röst.

Ivan Koloturov jagade bort henne, slog till henne.

Gallskrikande begav hon sig därifrån.

Det hade redan blivit alldeles mörkt. I

herrgårdsbyggnaden härskade orörlig tystnad, på gården

skrå-lade ladugårdspigorna sina sånger. Ivan Koloturov

gick in i furstens arbetsrum, satt en stund på soffan,

kände prövande efter, hur mjuk den var, hittade

en bortglömd elektrisk ficklampa, lekte med den,

belyste väggarna, fick syn på klockan på

salongsgolvet, funderade, vad han skulle ta sig till med

den, tog slutligen upp den och kastade den i

av-trädet. En hel hord unga pojkar trängde in i andra

JL