Page 175

- Boris Pilnjak: Godset Belokonsk

GODSET BELOKONSK 163

ändan av byggnaden, och någon hamrade med

knytnävarna på flygeln. Ivan Koloturov ville köra

bort dem för att förhindra allmän skadegörelse.

Men han vågade inte. Plötsligt kände han djupt

medlidande med sig själv och sin hustru. Han ville hem,

till ugnen.

En klocka ringde till kvällsvard. Koloturov smög

sig i hemlighet ned i brännvinskällaren, fyllde en

bägare, tömde den, hade ännu kraft att stänga

källardörren, men orkade inte ända fram till

herrgårdsbyggnaden, utan ramlade i parken, låg länge där,

gjorde förtvivlade ansträngningar att resa sig upp,

ville berätta och förklara något, men somnade in.

Svart drog natten, hård, höstlig över den tomma,

kalla, vilda stäppen.