Page 179

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

Det finns förfallna utkanter i gamla

landsortsstäder. Dit komma människor direkt från naturen för

att leva. I en sådan utkant uppenbarade sig en dag

en man med ett klokt, men svårmodigt, utmärglat

ansikte. Han kunde laga och ordna allt, men själv

hade han levat ett oordnat liv. Varje sak, från

en stekpanna till en väckarklocka, hade passerat

genom hans händer. Han sade inte heller nej

till att sula skor, gjuta varghagel och stämpla oäkta

medaljer, som såldes på de gammaldags

årsmarknaderna i byarna. För egen räkning hade han aldrig

ordnat något: varken familj eller bostad. På

somrarna levde han ute i naturen. Sina verktyg hade

han i en säck, och säcken använde han som kudde

— mera för att skydda sina verktyg än för

bekvämlighets skull. Mot den tidiga morgonsolen skyddade

han sig genom att på kvällen lägga kardborrblad

över ögonen. På vintern levde han på resten av sin

sommarförtjänst och betalade kyrkväktaren för sin

sovplats genom att ringa i klockan om nätterna. Han

intresserade sig inte för något särskilt — varken för

människor eller naturen — med undantag av alla

möjliga arbeten, verktyg, maskiner. Men gentemot

människor, fält och skogar förhöll han sig likgiltigt

öm, utan att ingripa i deras värld. På vinterkväl-