Page 180

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

larna gjorde han ibland onyttiga saker: torn av

tråd, skepp av tackjärn, klistrade pappersbåtar och

andra föremål, uteslutande för sitt eget nöjes

skull. Ibland kunde han även sinka med någon

tillfällig beställning — han skulle till exempel slå

nya tunnband på en bytta — och sysslade i stället

med att tillverka en träklocka, som skulle gå utan

att behöva dragas upp, bara genom jordens rotation.

Kyrkväktaren tyckte inte om detta onyttiga arbete.

^i^.När du blir gammal, får du ta till tiggarpåsipi,

Zachar Pavlovitj! Byttan har stått här, gud vet hur

länge, och du håller bara på och petar i jorden med

en träbit — utan någon mening!

Zachar Pavlovitj teg — en människoröst var för

honom detsamma som skogens brus för en

skogsinvånare, han hörde den inte. Väktaren skämtade.

På gud trodde han inte på grund av de ständiga

gudstjänsterna, men han visste med säkerhet, att

det inte skulle bli något av Zachar Pavlovitjs

påhitt — människorna hade levat så länge på jorden

och redan uppfunnit allt.

Vart fjärde eller femte år blev det missväxt, och

hälften av byarnas invånare gick till schakten och

städerna, den andra hälften till skogarna. Det är

redan länge känt att till och med under de torra åren

gräs, grönsaker och säd växa bra på skogsängarna.

De, som stannade kvar i byn, störtade till dessa

fält för att skydda dem för de kringströvande,

hungrande, plundrande hoparna.

Men denna gång varade torkan två år i sträck-