Page 22

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

— Åtta.

— Nå, låt gå för åtta. Det är inte fråga om korna.

Vet du, vad det är frågan om?

— Nej.

— Jo, ser du (Sjorotjkin kände, att han var

skoningslöst grym, inte blott mot Kusnetzov, utan på

ett oförklarligt sätt även mot sig själv) saken är

den, att du är död. Stepanovitj, du är fullständigt död.

Titta bara! Ett orakat tryne. Om du ens tvättat

dig i dag är för resten ganska ovisst. Det luktar surt

om dig som på en själamässa... Strumporna har

du väl inte heller bytt på länge... Sitter bara hela

dagarna och glor... Och vad glor du på? Vad fan

sitter du här för?

Men Kusnetzov teg fortfarande. Hans ansikte var

stelnat och dött, som en relief på en gravsten. Inte

en enda fiber rörde sig i ansiktet, han blinkade

inte ens med ögonen.

— Tror du, att det forna Ryssland återvänder?

He, säg? Du får tillbaka din egendom med de tjugu

korna och hästarna, fint vad?... Du får åter gå ut

på fälten i din vindtygskavaj! Offra ett

femtiokopekstycke åt kvinnorna för deras händighet. He?

Och sen till marknaden, med bjällror, för att sälja

hästar... Det blir inget av med det... Putz weg!

Har du förstått? Putz weg — och ingenting kvar.

Säj, är det det du vill?

— Nej!

Kusnetzov uttalade detta ord så kort och

övertygande, att Sjorotjkin ryckte till.