Page 182

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

för det mesta i skogen, i en jordhåla, tillsammans

med en vagabond, och livnärde sig på uppkok av

olika gräsarter, vilkas användbarhet vagabonden

redan tidigare utrönt.

Zachar Pavlovitj arbetade hela tiden för att

glömma hungern och lärde sig att göra allt det av

trä, som han förut gjort av metall. Vagabonden hade

aldrig i sitt liv gjort något — och nu ännu mindre.

Ända till sitt femtionde år hade han bara sett sig

omkring — hur och vad — och väntat: vad skulle

det slutligen bli av den allmänna oron. Livet hade

flutit förbi, och han hade inte lyft sin hand, varken

för sitt eget uppehälle eller för någon allmännyttig

sak. När han föddes förundrade han sig däröver, och

så levde han ända till sin ålderdom med ljusblåa

ögon i sitt ungdomliga ansikte. När Zachar

Pavlovitj gjorde en stekpanna av ekträ, förundrade sig

vagabonden — man kunde ju ändå inte steka något

i den. Men Zachar Pavlovitj hällde vatten i träpannan

och lyckades få vattnet att koka genom att hålla

pannan över svag eld, utan att trät brann.

Vagabonden hajade till av förvåning:

— En underbar sak. Hur kan man, kära bror,

komma på allt det där?

Och vagabonden sänkte händerna i förundran över

livets betryckande hemligheter. Ingen hade

någonsin förklarat för honom de olika tingens enkla

konstruktion — eller han kanske var alltför

oförståndig. 1

Ibland sökte Zachar Pavlovitj förklara, varför

vinden blåser och inte står stilla på en plats. Men

A.