Page 190

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

och undersökte mekanismen, som kunde framkalla

sådana underbara ljud. Han slog på en tangent —

en sorgsen ton steg fram och försvann. Han såg upp

och väntade, att tonen skulle komma tillbaka — den

var alltför vacker för att spårlöst smälta bort. Popen

blev trött på den långvariga pianostämningen och

sade:

— Du ska inte hamra på tangenterna i onödan,

du ska i stället göra färdigt ditt arbete och inte

försöka utforska det, som du ändå inte begriper...

Zachar Pavlovitj kände sig kränkt ända in i roten

av sitt mästerskap och gjorde en hemlig mekanism,

som på ett ögonblick kunde avlägsnas, men som var

omöjlig att upptäcka, utan särskild vetskap därom.

Därefter kallade popen varje vecka på Zachar

Pavlovitj:

" jjttj Kom, kom, kära vän, musikens hemlighetsfulla

kraft har åter försvunnit.

Zachar Pavlovitj hade inte gjort den hemliga

mekanismen för att reta popen och inte heller för att

själv kunna besöka honom ofta och njuta av

musiken, utan för att se, hur det föremål var förfärdigat,

som kunde uppröra varje hjärta och göra människan

god. Han rördes av motsättningar. Det var därför,

han smugglat in sin mekanism, som kunde blanda sig

i välljudet och överrösta det med sin dissonans.

Då Zachar Pavlovitj efter tio reparationer förstod

hemligheten med ljudens harmoniska

sammansmältning och inrättningen av pianots viktigaste del,

den skälvande klangstegen, tog han bort sin