Page 23

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

— Säg, vad väntar du på? skrek han med

grälsjuk falsett, ditt sittande lik! Nå, jag frågar dig ju!

— Du då?

Och långsamt vände han huvudet mot Sjorotjkin.

— Vad är det med mig?

— Är inte också du ett lik?

Kusnetzovs röst var som is.

— Jag? frågade Sjorotjkin med sänkt röst.

— Du är också ett lik. Vi har alla dött — förstår

du... och lugna dig...

Sjorotjkin slog förargad ut med handen. Gud, vilka

tankar en karl kan få, som sitter jämt! Han har

slocknat bort, fullständigt slocknat bort, den mannen. Den

där — han hötte med fingret mot Kusnetzov — kan

ingen motrevolution rädda.

Sjorotjkin gick förbi en dypöl — »mitt i lägret ska

de också hälla ut slaskhinkarna, dessa hundar!» —

och skrapade med nageln mot general Golobzovs

dörr.

III

Men till generalen sade Sjorotjkin utan omsvep:

— General, är Ryssland förlorat?

Generalens ögon voro runda — hummerögon. Han

reste sig från kofferten, som placerats vid bordet

som en stol, och såg förvånad på Sjorotjkin. Som

överordnad skulle han egentligen ha frågat: »Vad

har hänt, överste?» Men i stället satte han sig på