Page 196

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

mustascherna med en brödkant. Han hade nyss ätit

middag: potatis och gurka.

— Man kanske kan ha användning för dem,

svarade Zachar Pavlovitj.

Snickaren tuggade på brödkanten och sade:

— Ja, de skulle nog behövas för att skydda

gravarna! Mina pojkar gjorde sig en gång i ordning för

nattvarden — alla gravarna på kyrkogården sölade

de ned fördenskull.

Zachar Pavlovitj s svårmod var starkare än

med-vetandet om det gagnlösa i hans arbete, och han

fortsatte att yxa till pålar långt in på natten —

så länge han orkade. Om han inte’ arbetade,

strömmade blodet från händerna upp i huvudet på honom,

och han började tänka så djupt om allt på en gång,

att han blev yr och en mjältsjuk fasa steg upp i hans

hjärta.

Då han på dagen drev omkring på den solbelysta

gården, kunde han inte göra sig fri från den tanken,

att människan uppstått ur en mask, att masken var

ett enkelt, hemskt rör — ett enda tomt, stinkande

mörker. Då han betraktade husen i staden, upptäckte

han, att de påminde om slutna, igenspikade likkistor,

och han var rädd att sova i snickarens hus.

Den djuriska, arbetsdugliga kraften, som inte fick

något utlopp, frätte Zachar Pavlovitjs själ. Han led

av en beständig oro och plågades av beklämmande

känslor, vilket aldrig hände, när han arbetade. Han

började hemsökas av drömmar: han såg sin fader,

gruvarbetaren, ligga döende, medan modern sprutade

mjölk på honom ur sina bröst, för att han skulle