Page 198

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

södern. Zachar Pavlovitj gick med snickaren till

järnvägsstationen för att söka arbete — snickaren

kände en lokförare där.

De träffade honom i vaktrummet, varifrån man

reglerade lokomotivbrigaderna. Lokföraren sade, att

det fanns gott om folk, men ont om arbete. De

bönder, som voro kvar i de närmast belägna byarna,

levde av arbete på stationen och gjorde vad som helst

för låg betalning. Snickaren gick ut, men kom snart

tillbaka med en vodkabutelj och en korv. Sedan

de druckit vodka, berättade lokföraren för Zachar

Pavlovitj och snickaren om lokomotivet och

Westing-housebromsen.

— Vet ni, vilken lutning tåget brukar göra i

kurvorna? frågade han, upprörd över åhörarnas

okunnighet och visade lutningen med kraftigt spända

armar. Om man öppnar bromskranen slår en blå låga

upp under tendern, under blocken, vagnarna trycker

i nacken på lökomotivet, lokomotivet vrålar med

instängd ånga — en gång... det väser genom

skorstenen! Och tusan vad det går!... Häll i! Det var

dumt, att du inte köpte gurkor, korven packar sig i

magen på en.

Zachar Pavlovitj satt tyst. Han var redan i förväg

övertygad om att han inte skulle få något arbete på

lokomotivet — hur skulle han kunna klara sig med

sådana invecklade mekanismer efter sina stekpannor

av trä?

Lokförarens berättelse stegrade hans längtan efter

mekaniska ting men gjorde honom på samma gång

nedstämd — som vid obesvarad kärlek.