Page 200

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

allvarligt arbete. Zachar Pavlovitj hade aldrig satt

värde på sådana samtal.

Efter en timme kom lokföraren ihåg sin

vakttjänst. Zachar Pavlovitj och snickaren följde honom

till lokomotivet, som körde fram ur stallet. Redan

på långt avstånd skrek lokföraren med myndig

tjänstebas till eldaren:

— Hur är ångan?

— Sju atmosfärer, svarade eldaren allvarligt och

tittade ut genom fönstret.

— Vattnet?

— Normalt stånd.

Eldningen?

— Jämn.

— Utmärkt.

Nästa dag kom Zachar Pavlovitj till stallet.

Föreståndaren, en gubbe, som tvivlade på människorna,

betraktade honom länge. Han tyckte svartsjukt och

ända till smärta om lokomotiv och såg med fasa,

att man körde med dem. Om det hade gått efter

hans vilja, så skulle lokomotiven för evigt stått i

stallen, så att de inte fördärvades av okunnigas råa

händer. Han tyckte, att det fanns många människor

men få maskiner. Människorna voro levande och

kunde skydda sig själva, medan maskinerna voro

späda, hjälplösa, bräckliga varelser. För att kunna

sköta dem samvetsgrant måste man överge sin hustru,

kasta alla sorger åt sidan och doppa sitt bröd i

smörjolja — då kunde man släppa fram en människa

till maskinen, och det först efter tio års tålig väntan!

Föreståndaren granskade Zachar Pavlovitj och led