Page 201

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

EN MÄSTARES TILLKOMST 189

— troligen en tölp. Där man bara skall vidröra med

ett finger, kommer han nog, det kräket, att slå till

med hela näven; då man försiktigt skall putsa glaset

på manometern, trycker han väl till så hårt, att han

river upp hela garnityret med rören. Att bara tänka

sig att släppa fram en bonde till mekanismen!

Herregud, så vansinnigt!

Tigande retade föreståndaren alltmer upp sig. Var

är ni, gamla tiders mekaniker, lokförare, eldare,

smör-jare? Förr brukade människorna skälva framför

lokomotiven, och nu tror de alla, att de är klokare än

maskinen! Helgerånare, skurkar, djävlar, tölpar, as!

Egentligen borde man genast inställa hela

järnvägstrafiken. Vad finns det för mekaniker nuförtiden?

Det är vrakspillror och inga människor! Det är

landstrykare, rövare, banditer — man törs inte en gång

ge dem en bult i handen, och så grej a de redan med

regulatorn! När tåget var i gång och det bara ryckte

till lite, när det bara surrade i mekanismen, så kände

jag det med yttersta nagelspetsen — kände det och

darrade av smärta. På första stationen letade jag mig

till skadan, sög ut varet, slickade rent såret, smörjde

det med mitt blod och körde inte vidare, förrän jag

var riktigt säker på att allt var i ordning... Och den

här vill rakt från dynghögen till lokomotivet!

— Gå hem först och tvätta trynet på dig, sen

kan man kanske släppa fram dig till lokomotivet,

sade föreståndaren till Zachar Pavlovitj.

Zachar Pavlovitj kom tillbaka nästa morgon, snygg

och putsad. Föreståndaren låg under ett lok och

rörde försiktigt vid fjädrarna, slog lätt på dem med