Page 202

- Andrej Platonov: En mästares tillkomst

i68 ANDREJ PLATONOV

en liten hammare och tryckte örat mot det klirrande

järnet.

— Motja, ropade föreståndaren på mekanikern,

skruva till den här lilla muttern... bara en aning!

Motja skruvade till muttern ett halvt varv.

Föreståndaren blev så rasande, att Zachar Pavlovitj tyckte

synd om honom.

— Men bästa Motja, sade föreståndaren med

undertryckt smärta i rösten, men med gnisslande tänder.

Vad har du gjort, ditt förbannade fä? Vad sa jag

åt dig? Muttern!! Vilken mutter? Huvudmuttern!

Och du har skruvat till kontramuttern och gör mig

alldeles galen! Du petar ju på kontramuttern igen!

Nå, säg, vad ska jag ta mig till med er, era

förbannade odjur? Ge dig i väg, din åsna!

— Låt mig försöka, herr föreståndare, att vrida

tillbaka kontramuttern ett halvt varv och skruva till

huvudmuttern en aning, bad Zachar Pavlovitj.

Föreståndaren svarade med rörd, lugnad röst,

glädjande sig åt medkänslan hos en utomstående

person.

— Jaså? Har du märkt det, va? Han är ju... han

är ju en vedhuggare och ingen mekaniker! Han

känner ju inte till muttrarna, han har ju inte en aning

om vad de heter. Vasa? Nå, hur skulle du göra det?

Han där behandlar ju lokomotivet, som det vore en

kvinna! Herre min skapare! Nå, kom hit! Skruva

till den lilla muttern, som jag vill ha det!...

Zachar Pavlovitj kröp under lokomotivet och

utförde uppdraget.

Sedan var föreståndaren ända till kvällen syssel-