Page 207

- Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen

I

Olyckan skedde på bröllopet två veckor före

Po-krov, då säden redan var inbärgad och bara den

försenade potatisen fanns kvar på åkern.

Dagarna voro klara och ljumma. På morgonen

glänste allt av den tidiga höstdaggen, över fälten

utbredde sig långa spindelvävar, och i den friska

höstluften kändes en stark doft av den mörkbruna

potatisen och hampan.

Före dotterns giftermål gick Spiridon till sin

inhägnade åker för att se efter om det inte var tid att ta

upp potatisen. Han stod där en stund, såg sig

omkring med handen skuggande för ögonen och gick

hem med böjt huvud.

För en månad sedan hade dottern Ustinja sagt, att

hon tänkte gifta sig med smeden Parfens son —

en pionjär.

— Och var ska du ta pengarna ifrån till bröllopet?

frågade Spiridon utan att se på dottern.

— Vad för pengar? Hemgift behöver han inte,

och vi tänker inte gifta oss hos popen. Vi skriver

bara in oss, sade Ustinja vårdslöst, nästan i

förbigående, slängde med sin fläta och gick.

Hustrun Alena suckade, medan Spiridon i första