Page 216

- Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen

204 PANTELEIMON ROMANOV

Såret var dödligt. Alena fördes till sjukhuset, där

hon långsamt tynade bort.

III

Hela byn tyckte synd om Spiridon, och man talade

om olyckan, som drabbat honom. Hans hem blev ju

utan husmor.

Grannarna tittade ofta in till honom, där han satt

ensam, med sänkt huvud, och talade om att det nog

skulle bli svårt för honom att sköta sitt hushåll utan

någon hjälp, att han måste gifta sig — han var ju

inte gammal än... Han kunde fria till Katerina

Solov-jov. Hon var snäll och arbetsam, men hon hade tre

barn. Om han ville, kunde han ta Stepanja. Hon hade

bara en pojke, och när han växt upp, kunde han

göra nytta för sig.

Men Spiridon ville inte höra på dessa förslag.

På tredje dagen fick han besöka den sjuka.

Sjuksystern i sin vita röck förde Spiridon längs

den långa korridoren, och han gick försiktigt på tå

bakom henne i sina stora stövlar och med mössan i

handen. Då hon stannade framför den sista dörren,

stannade också Spiridon. Han såg på mössan, som

om han inte visste, vad han skulle ta sig till med den,

och på sina stövlar, om han inte lämnat spår efter sig.

Som om han mera oroades för det rena sjukhusgolvet

än för det förestående mötet med den döende hustrun.

Systern gick in till den sjuka. Genom den öppna