Page 231

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

AGITATIONSVAGNEN

ansiktet skulle ha liknat en mask, om inte de sorgsna,

öppenhjärtiga ögonen varit, vilka mötte ens egna,

otvunget och forskande. Dessa ögon talade om

främlingens stora intelligens. Det var tydligt, att han

förstått, vägt och inrangerat var och en av sina

åhörare i sträng matematisk ordning, dragit

medel-proportionalen, anpassat sig efter den och sökt att

helt och hållet assimilera sig med miljön för att

varken stå högre eller lägre än den. Denna djupa

ackommodationsförmåga skulle bara ha kunnat upptäckas,

upprepar jag, av en mycket uppmärksam iakttagare.

Men det fanns inte någon sådan där. Den enda

intelligenta passageraren, en kutryggig kommunist med ett

ironiskt och självmedvetet utseende, var

fullkomligt lugn och likgiltig. Han slumrade helt enkelt,

invaggad av tågets skakningar, och brydde sig lika

litet om det, som försiggick omkring honom, som

<wn flugorna, vilka kröpo över hans ansikte. De

övriga — arbetsblusar och rysskjortor, en rödgardist,

två kvinnor i hatt och några mörka ynglingar med

affärsmässigt utseende — hängde, som jag redan

sagt, med förtjusning fast vid talarens mun och

kände sig på samma plan som han.

p — Ha inte så bråttom, sade talaren i

undervisande ton till den otålige åhöraren. En berättelse

är som en karamell — bara en åsna biter genast

sönder den, medan en förståndig människa håller den

på tungan och suger på den så länge som möjligt...

Den kom alltså till oss precis den 24 juni klockan

tio på morgonen.

- Kamrat, förklara då äntligen vem sojn kom?