Page 232

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

MARIETTA SJAGIN JAN

kunde hans granne, en rufsig yngling, inte avhålla

sig från att fråga.

— Ni borde allt ha väntat en liten stund till, unge

man, så hade ni sluppit att fråga så galet. Inte »vern»

utan »vad». Ty jag talar om en vagn. Men tillåt

mig först och främst säga er, att ni nu har framför

er en artist från det berömda teatersällskapet

Ras-duvaj-Petjurin. Sedan tjuguåtta år har jag aldrig

lämnat scenen. För resten är jag också tenor. Jag har

sjungit i Faust. Men genom omständigheternas makt

blev jag skådespelare och regissör och sen fem år

tillbaka kuplettsångare tack vare det ökade politiska

intresset. Så fort jag sjöng en kuplett — genast var

den på allas läppar. Och under den oroligaste tiden

hade vi1 en särskild visa, som hette »Vaska». De

frivilliga husväktarna med sina jaktgevär och alla

förbrytarna i1 fängelset hade sprungit sin väg, men

hos oss i biträdesföreningen var salen alldeles

propp-full, och bara jag visade mig på estraden, så skrek

publiken: Ta Vaska! Nå, varför inte!

Vaska Tertyj frågar mig:

Vad är kolorit? — nå, säg!

Mycket enkelt — kolorit

är röd till vänster, till höger vit,

djävulssvart hos Denikin,

hos Machno som smaragden fin.

Vaska Tertyj svarar då:

Du är dum, som säger så.

Koloriten är, helt enkelt sett,

färger, blandade på en palett.