Page 233

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

AGITATIONSVAGNEN 221

Berättaren sjöng kupletten med en behaglig tenor

och fortsatte, sneglande på den sovande uniformen.

— Det var alltså den 24 juni enligt den nya

tideräkningen, efter omvälvningen. Tidigt på morgonen

kom några pojkar, som bodde i samma hus som jag,

springande till mig och skrek för full hals:

— Farbror, farbror, soldater har kommit för att

hämta er!

Jag gick ut som jag var. Två rödgardister med

gevär väntade i farstun. Så och så förhåller det

sig, kamrat, sa de, vi behöver intelligensen till hjälp

mot okunnigheten bland byinvånarna. Vi anordnar

»flygande möten», och då man hört, att ni sjunger

kupletter mycket bra, har man skickat efter er från

Ispolkom.1 Vi har ingen fullmakt, men ni måste

ändå följa med oss genast.

Jag tog på mig min hatt och gick med dem.

Ispolkom hade slagit sig ned i det gamla rådhuset, som

låg på torget mittemot stadsträdgården. Vad tror ni,

jag fick se? Framför trappan stod en kolossal, lång

vagn, förspänd med fyra hästar. Den var rödmålad

och såg ut som en sån där ambulerande teatervagn,

ni vet, från förr i tiden. På båda sidorna små fönster

med förhängen, och mellan dem i gul färg

rådsrepublikens emblem, agitationsupprop och paroller.

Och det var inte gjort hur som helst, utan vackert,

smakfullt, rentav listigt. Från vilket håll man än

såg, gjorde det starkt intryck. Särskilt på

baksidan var en vacker målning — en arbetare, som

1 Verkställande utskott.