Page 237

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

AGITATIONSVAGNEN 225

ena vemodigare än den andra. Musikanterna

beledsagade honom på sina blåsinstrument.

Samtalet kom inte riktigt i gång i början. Det

var bara jag, som talade med sekreteraren om ämnena

för kupletterna. Jag kastade genast ner några verser,

läste upp dem, och han berömde dem mycket.

Det blev hetare och hetare, jorden utströmmade en

söt doft, det var svårt att andas för vällukten. Vi1

kastade av oss kavajerna och tog av skorna...

Ansiktena började brinna i skarp, skär färg. Flickan

hade bränt ryggen och armarna ända till armbågen.

Vi vek av från stora landsvägen in på en byväg och

slog läger. Till kvällen skulle vi vara framme i

byn Moltjanovka. I solnedgången, då hela stäppen

ångade som ett eldhav och rödbruna fläckar skimrade

framför ögonen, om man såg upp mot himlen,

hördes plötsligt ett ihållande smatter i fjärran. Det ljöd,

som då man utan avbrott öser ärter genom ett såll.

Våra hästar stannade, kosacken hoppade ner från

kuskbocken och gick fram till fönstret, där den

magra i blåa skjortan stod.

— Jag tror, det är bäst, vi vänder.

— Vad står på? Skjuter man i Moltjanovka?

— Ja, det kan inte vara någon annanstans. Jag

känner mycket väl till de här trakterna. Gud bevare

oss, om vi fastnar här, då blir vi omringade från

alla sidor som i en råttfälla. Kanske de vita intagit

Moltjanovka?

— Hur kan det vara möjligt, då vi inte hört

något i morse? Trakten var ju rensad ända till

Tichoretsk.

15. — Riu) kin - B t ick, 14 sovjetryska berättare.