Page 241

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

AGITATIONSVAGNEN 229

råde, att han efter en tvåårig hungerperiod ännu

inte hunnit vänja sig att äta ordentligt. Om inte

kerubinsekreteraren så tydligt visat honom sin

högaktning, skulle vi helt och hållet glömt bort den

bräckliga mannen och på samma gång all politik.

De övriga fyra musikanterna underhöll sällskapet,

var och en på sitt enkla sätt.

Så satt vi där vid elden, ingen hade lust att sova,

det var inte något nöje att krypa in i vagnen, då

det var så skönt ute.

Skotten hade tystnat, kosacken lugnade sig också

och tog fram tobakspungen, rullade en cigarrett

och slog sig ner vid elden.

— Säg, kamrat, vilket auditorium räknar ni på i

Moltjanovka? frågade georgiern den magre. Ni ska

veta, att kosackerna är ett mycket listigt släkte.

Minst av allt kan man besegra dem genom

vältalighet. De är vana vid tal redan från barndomen,

de använder sig av en patetisk ton till och med,

då de pratar med varandra. Även de mest obildade pv

dem begagnar sig av alla möjliga allegorier och

liknelser. De mera bildades tal är så krystat och

högtravande, att jag själv ofta har svårt att förstå

det.

— Det är så sant så, blandade sig kosacken i

samtalet, de kan tala. Kosackernas tal är mycket

mera svarvat än popernas. Dem kan man inte prata

omkull.

— Vid agitation kan man inte lita på orden,

svarade den magre. Man måste fånga och rycka med sig

åhörarna, och det lyckas bäst genom nya medel