Page 28

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

Ryssland, så ge mig adressen. Jag ska söka reda på

honom, nå, säg...

Kusnetzov lyfte sina blyögon och frågade förvånad:

— Vad då för?

Under dessa snabbt förbiilande dagars angenäma

sinnesstämning gick också det viktigaste, som

Sjorotjkin mest fruktat, smärtfritt förbi, nämligen besöket i

på sovjetlegationen. Han ifyllde blanketterna,

samlade ihop sju fotografier, skrev sju gånger, att han,

överste Sjorotjkin, före detta vit officer, önskade

återvända hem till Ryssland...

Men då han stod i det rum, där ryska kyrkan förut"

varit, där man vigt Manjetjka till sista vilan, där

nu en flicka med spetsig näsa och kortklippt hår,

satt och skrev, där människor, vilka likt honom

längtade hem, väsnades, grälade, rökte och med

hattarna på huvudet girigt väntade på sin tur, då gjorde

han motvilligt en grimas och kände åter den gamla

köldvågen i hjärtat.

Papperen skulle sändas nästa dag till Moskva.

Nu gällde det bara att vänta, vänta tåligt och

förbereda sig för avresan.

V

Då Sjorotjkin kom hem, gjorde han först i

ordning sitt ide. Gud, så snuskig en människa kan bli!

Med en trasa putsade han av de smutsiga

fönsterrutorna, plockade upp cigarrettstumparna ur

hörnen, tändsticksaskarna, gamla alldeles utslitna