Page 244

- Marietta Sjaginjan: Agitationsvagnen

232 MARIETTA SJAGIN JAN

negativa polen. Materialet för agitationen, den

magnetiska polen, måste man i sådana fall vara själv och ens

nervsystem, och ju mer man ger av sig själv, desto

lättare rycker man med sig massan. Jag hade till

och med ofta tänkt på att vi alla scenens små

agitatorer: pajasar, clowner, komiker, tragiker är

ständiga offer i ordets egentliga betydelse. Vårt arbete

är en evig offertjänst. Hela ens styrka går åt, och

därför blir vi opersonliga, suddas ut, mjukna, blir

färglösa och går omkring med slappnade muskler.

Helt upptagen av mina tankar, som rörde upp en

massa minnen, gick också jag snart och lade mig.

Bakom skärmen gjorde vi i ordning en bädd åt

flickan och lade oss själva på bänkarna, fullt påklädda.

Genom fönstret lyste stora, skarpa stjärnor, så

skarpa, att de tycktes skära genom förhänget med

sina uddar. En fuktig nattvind blåste från dalsänkan.

Våra hästar, som lämnat dungen, rörde sig

utanför vagnen, sparkade med de sammanbundna benen

och skakade på huvudet, så att stora skuggor

hoppade på marken. Kusken tänkte inte ens på att

sova. Insvept i sin röck gick han av och an längs

dalsänkan med geväret på spänn och rullade sig då och

då en cigarrett.

Jag kastade mig länge oroligt på bänken, tills den

friska luften bedövade mig och jag somnade.