Page 29

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

strumpor, samlade ihop alltsammans och slängde ut det

på sophögen. Undersökte kofferten noga: mycket

kunde säljas, något kunde kastas bort. Två

uttrampade, omaka tofflor, som tillhört hans hustru, lågo

där, benlindor, som utdelats av engelsmännen i

Novorossijsk, ett rostigt primuskök — ett minne från

grönsakshandeln i Ragusa, några cigarrettrullare...

Sjorotjkin drog fram ett officiellt papper med

stämplar, nedfläckat, kanske med kaffe eller fan vet, och

lila av desinfektionen vid Konstantinopel. Länge

betraktade han papperet och läste det. Hela livet dök

upp...

»Slutat kadettskolan 1902.» — »Slutat Sjugujevs

krigsskola som underlöjtnant 1905 och kommenderats

som löjtnant till Novorossijsks infanteriregemente»...

Och här något om Manjetjka: »Ingått äktenskap

med ungmön Maria Nikolajevna, tjugutvå år, dotter

till bataljonschefen för samma regemente, överste

Zurkanov.»

Hennes vita dekolleterade klänning fladdrade en

gång som en fana på officersbalerna...

Vilken smärtsam hänförelse... och barnen och det

lugna livet, som flytt sin kos utan återvändo. Det

var, som om någon med hånfulla och onda ögon

stirrade genom det rentvättade barackfönstret...

Det är det förflutna, tänkte Sjorotjkin sorgset,

men ändå var hans hjärta lugnt, som om han

förlåtit det förflutna — Ryssland, som bedragit honom,

livet, som varit grymt...

— Jag behöver det inte längre, sade han högt,

tände ljuset och brände beslutsamt upp papperet.