Page 30

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

Askan kastade han ut genom fönstret. Sedan tog han

av sig uniformsrocken, tog på sig pincenén, som

darrade på näsan likt en dansande fluga, och började

fundera, var han skulle börja att lappa rocken.

Först och främst behövde den tvättas. Två knappar

fattades. Översten sprättade bort ett par från

kalsongerna, doppade dem i bläck och sydde fast dem

på uniformen. Han hade även mycket arbete med

stärkkragen. För resten, behövde han verkligen en

krage? I lägret tog man på sig en krage, när man

gick till kyrkan, på sin hustrus begravning, kanske

på en födelsedag, då man åtminstone på något sätt

ville färga upp de fattiga dagarnas trista enahanda.

Men behövde man verkligen krage i det nya

Ryssland? Om man gick till legationen efter papperen i

krage, då kanske... Men översten kom plötsligt ihåg,

att han sett många i krage på legationen. Då

beslöt han att ta bort gulnaden med vitt bröd.

Så klädde han sig i sitt grymma, orättvisa livs sista

morgon, i den av en otymplig manshand lagade

uniformsrocken, tog på sig den nödtorftigt rena kragen,

borstade, nedböjd, med svällande ådror i pannan,

noggrant och länge sina skor, rakade sig med den

slöa resten av rakkniven och tog — ifall han blev

tvungen att vänta länge — ett par brödbitar i fickan

och reste till Berlin.

Nakna, höstliga, ovänliga fält utanför kupéfönstret.

I vagnen rökte man oavbrutet tjocka, stinkande

cigarrer. En tyska sydde i ett hörn på ett broderi —

i detta land lät man ingen minut gå förlorad.

Mittemot henne satt en man med skinande