Page 269

- Michail Sostjenko: Den siste herren

DEN SISTE HERREN 257

— Berättade! skrek gubben ilsket. Vad är ni för

en? Vad vill ni? Ni var väl en av de där, som sprang

omkring med flaggor, proklamerade alla möjliga

idéer — spring bara! Stå inte här och hindra folk

med era frågor!

I samma ögonblick reste sig Gavrila Vasiljevitj

tungt från marken och lämnade torget, med

underligt vaggande gång och ryckte egendomligt på

benen.

Gubben såg på honom, blev orolig, vinkade

avvärjande med handen och gick.

— Förlåt, kära vän! skrek jag efter honom,. Hur

gick det sen med Subov? Gifte han sig medLipotjka?

Den gamle stannade, drog fram sin näsduk,

skakade på huvudet och sade:

— Han gifte sig inte. Furstinnan Lipotjka

drunknade^. Hon kom aldrig mer hem, då hon gick från

Subovo. Kastade sig i Ruttna träsket.

Gubben blinkade med ögonen, vinkade åter med

handen och skyndade bort.

Jag såg länge efter honom.

Han sprang, slängde med mattan och svängde

lustigt på benen — hann fatt Subov, och de fortsatte

tillsammans sin väg.

17. — Riwkin-Brick, 14 sovjetryska berättare.