Page 31

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

ansikte, han slukade en smörgås med potatis och läste

Lokal-Anzeiger. På det gråa bladet stod det tryckt:

Hände weg vom Ruhrgebiet!

» Och strax nedanför:

Dollar heute — 10,000,000!!!

»Läs bara, läs bara, ditt as», tänkte Sjorotjkin med

oförklarlig förbittring. »Du storknar kanske snart, din

potatissjäl!» Han kröp ihop, så vedervärdigt var

allt detta: den tjocka, stinkande cigarren och

Ruhrområdet och dollar heute och stinsens gläfsande

röst utanför fönstret i det entoniga regnet och hela

detta fördömda, metodiska ordningssystem och denna

disciplin till och med inför döden... Men så kom

Sjorotjkin plötsligt ihåg, vart han reste, suckade

lättad och log. Ja, nu var det snart slut.

Med spänstiga steg gick han upp till legationen.

Vid fönstret antecknade en ung man med rufsigt hår

namnen på den långa, brådskande kön.

— Hm, började Sjorotjkin med mullrande basröst,

vem ska jag...

— Gäller det inresa? frågade mannen utan att

lyfta på huvudet.

Sjorotjkin tänkte, att denne redan måste veta hans

namn. Han hade ju beslutat att resa till Ryssland före

någon annan i lägret...

— Ja, inresan.

Den unge mannen nämnde ett nummer på ett rum

utan att avbryta sitt arbete.

Vilken gemenhet! tänkte Sjorotjkin förbittrad och

öppnade dörren till det anvisade rummet.

— Mitt namn är överste Sjorotjkin, sade han till