Page 280

- Michail Volkov: Undret

2Ö2

MICHAIL VOLKOV

— Varsågod, Fetinja, nu blir det skönt i din

gamla stuga...

Det nya helgonet hänger hon upp vid sidan om

frälsaren i stället för döparen.

Han bönhör genast, det där nya helgonet... han

står nog på god fot med gud fader.

IV

Den heliga kristusdagen porlar fram med isloss*

ningen. Det blir så småningom vår. Den gamla gör

som de andra — påskkakan blänker som en vit rulle

på bordet, och äggen lysa rött.

Fader Ivan kommer med vigvattnet.

— Fetinja, vilket palats du bor i nu!

— Det kunde jag aldrig ha drömt om, far lilla.

Gud har skickat mig hjälp på mina gamla dar... Det

är väl guds helgon, som bett för mig... men hans

heliga namn har jag, fattiga synderska, inte fått

reda på än.

— Sådant händer, sådant händer, Fetinja... Guds

vägar är underbara... hm... hm... Kristus är

uppstånden ...

Avbryter plötsligt och blir röd som en kokt kräfta.

— Vad har du tagit dig till, din fördömda häderska!

En kättare, en antikrist har du hängt bredvid de

heliga ikonerna... Kasta genast ut honom!

Popen stampar med foten likt en häst, som är

omsvärmad av flugor. Han tycks vilja sluka den

gamla med ögonen.

— En antikrist, far lilla?!... Bevara mig väl!...