Page 281

- Michail Volkov: Undret

UNDRET 269

Nu har jag bett i fyrtio år och lite till, bett och

bett alla helgon för min stuga, och det har inte

hjälpt... och han, under göraren, hjälpte genast...

— Tvi vale! spottar popen rakt i ansiktet på

helgonet.

Den gamla rusar till ikonerna och skyddar dem

som hönan sina kycklingar för höken.

— Inte får man spotta på heliga ikoner!... Vad

är du för en pop!

— Din fördömda häderska, när du dör, får du inte

någon kristlig begravning...

Och som en kork ur en ölbutelj flyger han ut

på gården.

Poperna tycker visst inte om våra goda hjälpare,

går det plötsligt upp för den gamla.

Hon torkar av helgonets ansikte med en ren

trasa, och som en tupp i gryningen sjunger hon.

med darrande röst:

— Kristus är uppstånden!...

Och det känns så varmt och skönt, som om hon

kommit rakt från bastun.

— Gud är hans domare!