Page 33

- Gleb Aleksejev: Ingen återvändo

Som en stor, grå klump steg lägret upp i hans

medvetande. Då han gick bort, hade han velat sopa

rent sitt ide, men ändrat sig med ett leende: »Det

behövs inte för sista gången!» Det var inte sista

gången. Nu måste han stanna där hela sitt liv.

Nej! Sjorotjkin skakade bestämt på huvudet. I

samma ögonblick gick han ned till en av de

underjordiska hållplatserna. Det vore skönt att nu få resa

bort, resa utan att stiga av, bara framåt, dit, där

solen lyste, där gräset grönskade, där det fanns lugn

för en uttröttad, av ett misstag söndertrasad själ.

Och när tåget rusade fram ur tunnelns svarta

käftar och klöv mörkret med två vita svärd, slog

Sjorotjkin ut armarna mot det starka ljuset och

kastade sig under hjulen.