Page 40

- Isaac Babel: Gedalje

ISAAC BABEL

Den gamle tystnar. Och vi se den första stjärnan

lysa fram genom Vintergatan.

— Sabbaten är inne, säger Gedalje högtidligt. \

Judarna måste gå till synagogan, herr kamrat, säger

han, och cylindern vacklar som ett litet svart torn på

hans huvud. Skaffa ett par goda människor till

Sjitomir. Aj, i vår stad är det ont om dem, aj, så

ont om dem! Skaffa hit goda människor, och vi ger

dem alla våra grammofoner. Vi är inga obildade

töl-par... Internationalen? —Vi vet, vad Internationale»;

är. Och även jag vill goda människors International.!

Jag vill, att man ska registrera alla själar och ge

dem den första kategorins glädjeranson. Här har

du, själ, varsågod och ät, njut av livet, så mycket;

du förmår. Internationalen, herr kamrat, vet ni, vad

man ätei; den med?...

r — Man äter den med krut, svarar jag den gamle,

och kryddar den med det bästa blodet...

Och ur det blåa mörkret stiger hon upp på sin

tron, den unga sabbaten.

— Gedalje, säger jag, det är fredag, och aftonen

är redan inne. Var kan man få en judisk kringla, ett

judiskt glas te och lite av den övergivna guden ij

teglaset.

— Ingenstans, svarar Gedalje odh hänger ett lås

för sin lilla bod. Ingenstans. Här bredvid finns

ett matställe, och goda människor har en gång ägt

det, men nu äter man inte längre där, nu gråter

man där...

Han knäpper igen sin gröna syrtut med de tre ben-j

knapparna. Han damnjar av sig med tuppfjädrarna,!