Page 9

- Inledning

INLEDNING

För fyra år sedan utgav Trotskij en bok om

litteraturen och revolutionen, där han från sin

marxistiska ståndpunkt höll ett slags räfst med de ryska

författarna och efterlyste den sant proletära andan.

Han tycktes i det hela missnöjd med republikens

litterära tillstånd. Det ryska proletariatet hade enligt

hans åsikt tills vidare blott hunnit skapa en egen

stil inom politiken. Sovjetstaten borde heller icke

på konstens område visa tolerans med de kringirrande

och opålitliga tendenserna. Han tvekade heller icke

att rekommendera s. k. revolutionär censur — utan att

officiellt låtsas om den löjliga skorrning som

uppstår, när dessa tvenne ord tvingas samman.

Om man betänker att Trotskij bland

sovjetmännen dock har ansetts som den litterära toleransens

förespråkare, är det icke svårt att föreställa sig

litteraturens hårda villkor under kommunismen. Den

ryske författaren av i dag har ingen avundsvärd

ställning. Om han vistas i exil, är han sorgligt

avskuren från sina rötter i språket och jorden, verkar

han återigen i hemlandet, får han ödmjukt ställa sin

penna i den härskande klassens tjänst. Likväl faller

det av sig självt, att en modern rysk litteratur, som

är att räkna med, endast kan växa fram inom