Page 50

- Isaac Babel: Ett brev

46 ISAAC BABEL

till den polska fronten och högg ned polackerna allt

vad vi orkade...

Jag förblir er dyraste son Vasilij Timofejevitj

Kurdjukov. Mamma se efter Stiepa och gud ska inte

överge er.

Detta är Kurdjukovs brev. Intet ord är omändrat.

Då jag var färdig, tog han det fullskrivna bladet och

gömde det invid bara skinnet.

’ — Kurdjukov, frågade jag pojken, var din far

elak?

— Min far var en trilsken tjur, svarade han dystert.

— Är din mamma bättre?

— Mamma är bra. Om du vill här är mini

familj.

Han räckte mig ett brutet fotografi. Det före-l

ställde Timofej Kurdjukov, en bredaxlad gendarm!

med mössa, vårdat skägg, stel, med utstående kind-|

knotor och en stirrande blick i uttryckslösa ögon.

Bredvid honom i en korgstol lyste en liten bond-|

kvinna i vid kofta, med utmärglade, ljusa, skygga

anletsdrag. Och vid den med blommor och duvor

målade enkla fonden hängde två unga män — vidunder-]

ligt stora, slöa, med breda ansikten och utstående!

ögon, förstelnade som i givakt. Det var de två brö- J

derna Kurdjukov — Fjodor och Semjon.