Page 71

- Vera Inber: Maja

sina barn. Hon hade kommit att tänka på sin rara,

kära farbror, och hon trodde inte, att han skulle neka

henne sin gästfrihet. Hon väntade ett telegrafiskt

meddelande.

Adrian Adrianovitj funderade länge. Å ena sidan

förstörde han sommaren för sig själv, men å andra

sidan hade ju Aglaja varit mycket trevlig och lustig

som barn. Hon tyckte om frukt och sagor. En

gång, då hon fick se en kokosnöt, sade hon:

— Om det är en boll, varför studsar den inte,

om det är en apa, var är svansen då?

Adrian Adrianovitj väckte Afanasij i hans

källarrum under trappan, där månljuset som ett svärd

trängde genom det smala fönstret, gav honom en

lapp och pengar och sade:

— Gå till telegrafstation i morgon bittida med det

här.

Och då Afanasij skulle avlägsna sig, tillade han:

— Gör också i ordning reservrummet, där de

gamla ramarna brukar stå.

IV

Kusken Kostia Kontacki, vars vagn var den enda i

staden med gummihjul, körde fram till trappan med

gästerna. Först drog han fram ur vagnens djup en

blek, främmande kvinna (inte Aglaja) med ett barn

på armen. Sedan drog han fram en stor koffert och

sedan en mindre. Slutligen hoppade Aglaja ned från

det höga fotsteget, precis som i kokosnötens dagar.

Hon hade samma lilla uppnäsa med tre, i rad