Page 75

- Vera Inber: Maja

cering, ma... ma... marxism ... union och

sovjet. Men vad är Romulus för något?

— Maja! utropade Adrian Adrianovitj förtvivlad,

tycker du om sagor?

— Jo då, svarade Maja. Om pojken, som under

hungeråret reste till Tasjkent efter bröd.

[1]

— Nej, det är en berättelse och mycket sorglig

för resten.

En vindstöt skakade huset. Utanför fönstret —

den mörka kvällen och havets brus, i rummet —

brasan. En underbar infattning för den pärla, som en

saga är, född i folkvishetens mussla.

— Hör på, Maja, jag skall berätta en saga för dig,

rättare sagt en myt. Sätt dig bara närmare, och ta i

alla fall min näsduk.

— Vad är en myt för något? frågade Maja genast.

— En myt är också en saga, men mycket gammal

och därför ännu vackrare.

Majas ögon blevo runda, de sögo sig fast vid

Adrian Adrianovitj. Och sagan började.

— För länge, länge sedan, sade Adrian

Adrianovitj, levde på jorden en flicka, som hette

Proserpina. Om vi någon gång reser till Paris, skall jag

visa Proserpina för dig, sådan konstnären Moreau

målat henne — med svarta lockar, mörklätt ansikte,

med en granat i handen och läppar, som påminna

om körsbär.

— Påminna?

— Avbryt mig inte. En gång hände det, att

[1] En skildring av A. Neverov: »Tasjkent — den brödrika

staden.»