Page 77

- Vera Inber: Maja

olyckan med Proserpina, flög hon för att söka efter

henne.

— Med en junkermaskin?

— Nej... Men hon kunde inte finna henne. Till

straff för att ingen av jordens varelser ville tala om

vart Proserpina tagit vägen, berövade hon jorden

dess växtlighet. Detta år växte ingenting.

— Inga äpplen heller?

— Det är klart.

— Vad åt man då?

— Hm, antagligen konserver, köpta i en kooperativ

affär. Men hör vidare. Ceres gick och gick och kom

slutligen till ett främmande land. Då för tiden var

sederna enkla, och hon fördes genast inför konungen.

På slottet stod glädjen högt i tak. Drottningen hade

fött konungen en son, och nu sökte man åt honom

en...

— Get?

— Nej, en amma. Då Ceres kom in i salen,

förvånade hon alla genom sin hållning och sitt

utseende. Hennes hårknut var tung som en sädeskärve,

och klänningsvecken påminde om plogfåror.

Drottningen förstod genast, att allt levande måste frodas

under dessa ögons vård. Och hon föreslog Ceres

att uppfostra hennes son. Ceres gick med därpå, men

blott på ett villkor...

— Maja lilla, hördes i samma ögonblick Aglajas

röst, det är tid att sova. Jag är alldeles förbi.

Remus är så krånglig, det är väl den fjärde tanden,

som håller på och spricker ut — eller han kanske har

förkylt sig. Jag vet inte.