Page 86

- Vsevolod Ivanov: Barnet

74 VSEVOLOD IVANOV

Deras liv var enformigt och trist.

Då de vita jagade dem över bergen, bland de

stora, mörka klipporna, kändes det hemskt om

hjärtat, men när de komma till stäppen, blev det

enformigt och trist.

Denna stäpp liknade Irtisjstäppen: sand, strävt gräs,

en fast, välvd himmel. Allt var främmande, intet eget,

oplöjt, vilt.

Och så var det tungt utan kvinnor. Om kvinnor

talade de på natten grova soldathistorier. Men

när det blev alltför outhärdligt, sadlade de hästarna

och fångade kirgisiskor på stäppen.

Och då kirgisiskorna fingo syn på ryssarna, lade

de sig lugnt på rygg.

Det var obehagligt, vidrigt att ta dem, där dö

lågo orörliga med hårt slutna ögon. Som om man

syndade med djur.

Kirgiserna voro rädda för bönderna och flyttade

långt ut på stäppen. Då de sågo ryssarna, hotade de

med gevären och pilbågarna, hojtade, men sköto inte.

Kanske kunde de inte.

II

Bondgruppens förtroendeman Afanasij Petrovitj

Trubatjov var alltid tårögd. Hans ansikte var som ett

barns: litet, skägglöst och rödblommigt. Men benen

voro långa, kraftiga som hos en kamel.

Först då han satt på hästryggen, blev han