Page 95

- Vsevolod Ivanov: Barnet

BARNET

Han stod och stampade på ett ställe, svängde med

armarna och vrålade plötsligt genomträngande:

— En ko!... han måste ha en ko...

Med en röst svarade alla:

— Han måste ha en ko!

Afanasij Petrovitj sade bestämt:

Ëfe— Jag ska skaffa en ko, kamrater.

Spjuvern Drevisenin avbröt:

— Från Irtisj, från Lebiasjij...

— Till Irtisj kan du själv dra, din satan! Jag ska

rida till kirgiserna.

— Byta bort ditt tiliskop?

Afanasij Petrovitj, störtade förbittrad mot honom,

vrålade:

— Ditt as, människosläktets provokatör, ditt

kreatur, vill du ha på käften!

Då de inte ville sluta med grälet, avbröts de av

Selivanov, sammanträdets ordförande:

— Det är nog nu!

Man bestämde så: Drevisenin, Afanasij Petrovitj

och ytterligare tre skulle rida till kirgisbyarna ute på

stäppen för att hämta en ko. Om det lyckades — två

eller fem. Köttet började ta slut för kockarna.

De hängde gevären vid sadlarna, togo på sig

kirgi-siska rävpälsar.

— Med guds hjälp!

Barnet lindades in i filten och lades under vagnen.

Bredvid satt en yngling, som sköt med en revolver

i en malörtsbuske, för att roa barnet och sig själv.