Page 98

- Vsevolod Ivanov: Barnet

VSEVOLOD IVANOV

Det fanns ingen napp. På fållarna lågo mjuka

kir-gisiskor utsträckta, täckta med filtar. Barnen tjöto.

Afanasij Petrovitj blev rasande, och i ett tält skrek

han till en ung kirgisiska:

— Ge hit en napp!

Kirgisiskan grät och började hastigt ta av sig

kaftanen, sedan linnet.

— Ni kirek... al... al...

Bredvid henne jämrade sig ett i trasor inlindat

barn. Kirgisiskan böjde upp benen.

— Al... a... al...

Då grep Afanasij Petrovitj henne vid bröstet,

tryckte till och visslade glatt:

— Här har jag ju en napp!...

— Ni kirek... ni...

— Det är bra, kraxa inte. I väg nu!

Och han släpade henne med sig vid handen.

Vedträt föll till marken — det blev mörkt i tältet.

Han lyfte upp kirgisiskan i sadeln, och då och då

tryckande på hennes bröst bar det i väg till Selivanova

betesmarker.

— Jag har fått tag på den, pojkar! sade han glatt,

med tårade ögon. Jag fick allt tag på den!

V

Men i lägret upptäckte man, att kirgisiskan hade

tagit med sig sitt barn — Afanasij Petrovitj hade inte

lagt märke till det i mörkret.

— Nå, det gör ingenting, sade bönderna. Mjötø