Page 100

- Vsevolod Ivanov: Barnet

VSEVOLOD IVANOV

Afanasij Petrovitj släppte stången, och den ryska

pojken flög genast upp.

— Ett sådant gult as! skrek Afanasij Petrovitj

ilsket. Frossare!

Han tog upp ett fårkranium från marken och

lade det på det ryska barnets huvud. Barnen vägde

nu lika mycket.

Bönderna väsnades, skreko.

— Ett helt huvud, kamrater, har hon givit honom

för mycket!

— Inte kan man hålla efter henne...

— Ett sådant grymt djur!

æpU Vi har annat att göra än att se efter henne.

De andra instämde.

— Ja, men hon är ju mor till barnet.

Afanasij Petrovitj stampade i marken och vrålade:

— Vad? Tycker du, att en kristen människa ska

dö för en sådan gul rackare? Vill du, att Vaska

ska svälta ihjäl?

Alla sågo på Vaska.

Han låg där, vit, mager.

Bönderna kände sig nedstämda.

Selivanov sade till Afanasij Petrovitj:

— Du kan ju... jag menar... den där, låt honom

dö med guds hjälp... kirgisen. Vi har ju redan

dödat så många förut, och en till...

Bönderna sågo på Vaska och skingrade sig tigande.

Afanasij Petrovitj tog kirgisbarnet och lindade in

det i en trasig säck.

Modern tjöt. Afanasij Petrovitj slog lätt till henne

på munnen och gick ut i stäppen.