Page 101

- Vsevolod Ivanov: Barnet

BARNET

VI

Två dagar senare stodo bönderna på tå i

tältöppningen och sågo över varandras skuldror in i tältet,

där kirgisiskan satt på en filt och ammade det

vita barnet.

Hon hade ett ödmjukt ansikte med smala rågögon,

en violett kaftan, saffiantofflor.

Barnet slog med huvudet mot kvinnans bröst, rev

med händerna i kaftanen och slängde löjligt och

otympligt med benen, som om det ville dansa.

Bönderna sågo på och skrattade högljutt.

Afanasij Petrovitj betraktade barnet ömt och sade

gråtmild:

— Hej, vad det går!...

Och bortom tältet utbredde sig skrevorna, stäppen

och det främmande Mongoliet.

Mongoliet — ett vilt, glädjelöst djur.