Page 105

- Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten

Jag är gudskelov så pass bildad, att jag kan

förtjäna mitt uppehälle som posttjänsteman.

Brödbiten är säker. Dessutom är jag ensam. Man

säger, att det nuförtiden är bättre att ha en hustru.

Det vet jag inte, då jag aldrig försökt mig på det.

Men en sak vet jag: det är bäst att leva utan all

sådan börda som rikedom, berömdhet eller titlar. Åt

skogen med skräpet — man lever lyckligast utan.

Jag har under dessa år sett tillräckligt med

människor, som haft både pengar och titlar. Det fanns

till exempel en köpman Mesjkov här — femton

miljoner guldrubler hade han och en massa hus,

fabriker och fartyg. Men då jag i fjol gick över

torget i Samara, stod han där och sålde tändstickor

i ett stånd. Från femton guldmiljoner till tändstickor,

vet ni, det är en tung väg. Och ett mycket starkt

hjärta måste man ha för att kunna uthärda ett sådant

slag. Jag skulle inte ha kunnat det. Jag skulle blivit

rent förbannad och dött helt enkelt. Gudskelov att jag

inte har några rikedomar. Jag tänker som så: den,

som inte står så högt, kan inte heller ramla så

djupt.

Och om berömdhet till exempel. För några år

sedan bodde jag i utkanten av staden, i närheten av

de stora köksträdgårdsanläggningarna. Utanför mitt