Page 106

- Alexander Jakovlev: Klockan fyra på natten

94 ALEXANDER JAKOVLEV

fönster sträckte sig ett öde, gräsbevuxet fält. Varje

morgon kom en gubbe dit med sin rödbruna get.

Sedan satt han där hela dagen, medan geten gick

och betade. Gubben var klädd i smutsiga trasor <å

och en hatt hade han! — jag skulle ha skämts att gå

i en sådan hatt.

En dag sade min värd till mig:

— Vet ni, vem den där gubben är? Det är

professor Rybin, sade han. Han är känd i hela världen.

Och nu går han och vallar en get.

Så, så, tänkte jag för mig själv. Han hade

levat och arbetat, strävat efter utmärkelse och ära 4|

och så slutade det med en get. Om jag varit tvungen

att sänka mig ned från sådana höjder till en get,

nog tror jag, att hjärtat brustit av sorg på mig. i

Eller guvernören — hur berömd och aktad var inte

han? Men en dag gick jag på gatan och fick se en

folkhop släpa i väg med en gubbe. Skrik och tjut,

så att det hördes långa vägar. Och de slog gubben.

Blodet rann ur näsan på honom, ned i det vita

skägget. Det såg ruskigt ut.

— Vem är det där? frågade jag.

— Känner du inte igen guvernören?

Jag hajade till.

Allra käraste ni, jag ger tusan i äran. Då föredra!

jag att vara alldeles utan.

Min gitarr tar nog ingen ifrån mig.

»Sjung åtminstone du med mig,

gitarr, min väninna!...»