Page 10

- Första akten

ängelvinge

. Säg inte så, jag är en fattig man, och

mamsell Hildur har att vänta en större förmögenhet; det är

ju så, goda fru Snabbelind?

fru snabbelind

. Nog har professorn minst sina hundra

tusen, och Hildur är enda barnet.

ängelvinge

. Hundra tusen! Och enda barnet! Ack, om

förhållandet vore tvärtom. Min goda fru, går doktor

Adelmark ofta hit om dagarna?

fru snabbelind

. Ja, professorn har varit litet hängsjuk

den här senare tiden.

ängelvinge

. Om vårt land hade många sådana grundliga

vetenskapsmän som han! Men för att återkomma till doktor

Adelmark, så får jag be min goda fru att med en mors

öga vaka öfver den oerfarna flickan. I rika hus, der unga

läkare gå, få alltid döttrarna svagt bröst och för stort hjerta.

Det skulle göra mig ondt, om det goda barnet komme i

dåliga händer!

fru snabbelind

. Gud bevars, hvad tänker kungl.

hofpredikanten på! Häromdagen hörde jag professorn och

mamsell Hildur tala om kungl. hofpredikanten.

ängelvinge

lifligt fattande fruns hand

). Om mig? Hvad

sade de? (

Ödmjukt.

) Men säg ingenting, jag vill ingenting

veta — man bör aldrig lyssna till andras

familjeangelägenheter.

fru snabbelind

. Jag lyssna! Det tillstår jag, att denna

förebråelse sårar mig djupt! (

Gråtande.

) Om jag lyssnat, så

har det varit för kungl. hofpredikantens egen skull! Denna

förebråelse blir min död, det tillstår jag.

ängelvinge

. Säg inte så! Så var inte min mening. Att

lyssna är en dygd, om man dermed kan uträtta något godt

här i veriden! (

Lifligt.

) Hvad sade de?

fru snabbelind

. Professorn sade först, att han hade den

största högaktning och vänskap för kungl. hofpredikanten;

att kungl. hofpredikanten var en stor älskare af forntiden

och samlare af antiqviteter och alldeles sådan som en prest

borde vara, och att han önskade sig en sådan måg, och när

jag det hörde, så grät jag, det tillstår jag.

ängelvinge

. Den förträfflige mannen! Derpå igenkänner

jag det ömma fadershjertat! Hvad svarade mamsell Hildur?

Hvad svarade hon?

fru snabbelind

. Hon blef förlägen, det förstås, och

sade, att hon var för ung att gifta sig ännu.