Page 15
Page 15
- Första akten
att ni ä’ flitiga. Nå, hur är det, ha ni fått tag i näsan
ännu? —
förste arbetaren
. Vi ha gräft oss tjugu alnar ner i
jorden, men inte kunnat märkt så mycket som en nästipp
en gång. En af karlarne är nu som bäst nere i gropen
och letar.
o. bautastenius
. Inte ännu fått tag i den! Det
bevisar lätja och försummelse.
andre arbetaren
. Jag tycker att vi springa efter näsan
ifrån morgon till qväll.
o. bautastenius
för sig
). Det rinner mig en ljus idé
i hufvudet. Detta hufvud är kanske äldre än tusen år —
kanske två tusen — ja tre tusen. — Hvem vet så noga om
menniskan före syndafloden hade näsa. Ju mer jag ser på
detta ansigte, desto mer stärkes jag i denna tro. Helt säkert
har menniskans ansigte, liksom jordklotet, undergått många
revolutioner och förändringar, och följaktligen har menniskans
ansigte, som vid skapelsen var så enkelt och okonstladt som
möjligt, småningom fått den ena tillsatsen efter den andra,
det ena örat vid ett tillfälle, det andra örat vid ett annat
tillfälle, pannan och hufvudskålen vid ett tredje tillfälle och
slutligen i tidernas längd näsan. Det är förvånande hvad
vetenskaperna utveckla sig, när man väl en gång börjat på
dermed!
förste arbetaren
(frambärande ett gammalt betsel). Herr
professor, det här hittade vi nere i gropen!
o. bautastenius
tager betslet
). Ett gammalt betsel! Det
var besynnerligt! (
Betraktar det noga
.) Om det skulle vara
— — — intet tvifvel — — — det är bestämdt samma
betsel hvarmed bröderna Alrik och Erik slogo ihjäl
hvarandra! Hvilken vinst för historien, om detta märkvärdiga
fynd kunde lemna någon upplysning om hvem det var af
bröderna som först slog ihjäl den andre. — Det kommer
att kosta mig många undersökningar det här.
andre arbetaren
framlemnar ett stycke af en jernkedjd
Här är ett stycke af en jernkedja, som vi också kommit
öfver.
o. bautastenius
rycker åt sig kedjan
). För all del, hit
med den! — (
Beskådar den noga och rycker i den
.) Hvad tro
ni om den här kedjan? Ni tro kanske inte, att den varit
förgylld den här?